Recension
€€
I lördags hade Lulespexet premiär för sitt 19’onde spex, Karl XII. Som vanligt bjöd spexarna på många rappa repliker och skratt, men ändå var det någonting som saknades i årets spex.
Karl XI är död. Det är nu upp till hans son Karl XII att ta över tronen. Men han har det allt annat än lätt. Den unge, krigslystna kungen ger sig iväg ut på krig med sina närmaste män Gyllenstierna och Ekrot. Men samtidigt som Karl XII är ute på krigstigen, försöker adelsmännen Wrede och von Schteen att ta över tronen.
Årets spex gjorde dock mig lite besviken. Handlingen var allt för lik förra årets spex, som handlade om Jeanne d’Arc. Upplägget var detsamma, karaktärerna kändes igen och det var helt enkelt bara för mycket från fjolårets. För dig som inte sett fjolårets spex, se årets, det kommer bli en trevlig tillställning. För dig som såg fjolårets spex, du klarar dig utan att se årets. MEN, du bör veta att det även i årets finns massor av repliker som lockar dig till skratt. Som vanligt på ett spex.
Vad är ett spex?
Ett spex är en blandning av musik och teater och förknippas allt som oftast med svenska universitet och högskolor. Spexet gör ofta parodi på historiska händelser samtidigt som nutida skämt vävs in i manuset. Det som gör spex unikt är publikens möjlighet att påverka föreställningen, vilket gör att olika föreställningar av samma spex kan se väldigt olika ut. När publiken ville se något igen, att någon ska vara argare, gladare, kärleksfullare eller på något annat sätt vill ändra det som sker på scenen, så börjar de skandera den förändring man vill ha. Får du då igång hela publiken får du oftast som du vill.
Alla spex har sina egna regler och detaljer, unikt för Lulespexet är att alla repliker och sånger bygger på rim. Dessutom tillåts inga skämt under bältet, något som är vanligt förekommande i många andra spex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar