Fotboll i ett annat blågult land

Ukrainsk fotboll – hur är den? Det är en av Europas mest växande fotbollsligor. I den senaste rankningen landade Ukraina på plats nummer sju. Frågan är dock hur bra den egentligen är? Jag tog mig till Simferopol i södra Ukraina.

Nu ska det sägas att det inte var en toppmatch som väntade min visit. Det lokala laget SK Tavrya, placerad på åttonde plats, spelade i princip inte för något men det hade däremot dess motstånd från Lviv, eller Lvov, beroende på om du föredrar det ukrainska eller ryska språket. Lviv spelade för att undvika nedflyttning.Jag fick privilegiet att övernatta på ett spelarhotell i närheten tillhörande ett andradivisionslag i Ukraina. Folket runtomkring pratade om en riktig ”skitmatch”, och hade inga större förväntningar på att varken Tavrya eller Lviv skull komma att bjuda på någon större underhållning.

Med minibuss tog vi oss till arenan, körde genom publikhavet som rörde sig mot arenan och nådde då arenan RSC Lokomotiv Stadium. Den såg rätt typisk ut. Läktare runt arenan, sittplatser hela vägen – och en herrans massa poliser. Trots endast fem motståndarfans bevakades de av omkring tio gånger så fler poliser. För att inte tala om hemmasupportrarna som hade en vägg av mörkblåklädda poliser omkring sig matchen ut.

Matchen då? Jo, Lviv tog överraskande ledningen med 2-0 och det resultatet stod sig halvleken ut. Under pausen pratade åskådarna om en läggmatch. Det är uppenbarligen vanligt i Ukraina, inte bara i fotbollensvärld – det vill säga mutor. Publiken buade ut hemmalaget när de vandrade ut i spelargången, och även när de kom tillbaka. Men då visade en av ligans skyttekungar, Oleksandr Kovpak, vad han gick han för och gjorde båda målen som därmed betydde 2-2. Det var också så matchen slutade.

Kvaliteten var inte den bästa, men det var uppenbart att en match har större potential att bli riktigt underhållande här än i den svenska Allsvenskan. En sak till: Det var bara cirka femtusen på matchen. Det är bara ett par tusen under Tavrya snitt. Anledningen till att det går så få på fotbollen är för att det är för dyrt. En biljett till matchen mot Lviv låg på mellan 10 och 40 kronor.

Andreas Holm

Pitespalten testar

Tycker du om att fika, men vet inte riktigt vart du ska gå?
Pitespalten har testat fyra olika caféer i centrala Piteå.





Smaklig måltid!

Alexandra Gustafsson
Sanna Längvik

MMT:are anordnar slutkonsert med "Beneath My Feet"

Examenskonserterna avlöser varandra när eleverna på Piteå musikhögskola ska avsluta sina kurser inför sommaren. För några av förstaårseleverna på Media, Musik och Teknik programmet, inriktning ljudtekniker, är det ikväll dags att ratta spakarna och hålla i första konserten.


Jag kommer till Black Box ungefär fyra timmar innan konserten ska dra igång. Stämningen och humöret bland de arrangerande eleverna är ganska god. De är lite stressade men ligger bra till i tiden så de känner att de har kontroll på läget. Det är alltså några elever från MMT som i vår läst PA-teknik som nu ska visa vad de lärt sig genom att arrangera en konsert. Två killar från kursen har ställt upp som ljudtekniker då de även läst en ljuskurs tidigare. Bandet som spelade heter "Beneath My Feet", varav en av medlemmarna själv läser kursen.
Men det räcker inte bara att ha ett band. För att kunna anordna en konsert är det mycket som ska klaffa. Det ska bestämmas datum, utrustning ska bokas, fixas lokal, skriva och sätta upp affischer….
– Allt har flytit på bra och det går framåt, berättar Erik Sundberger.
– He gå förjeffla fent fyller Samuel Svanlund i.
Vid halv fem droppar bandet in och soundcheckningen börjar. Det ropas och springs tvärs över lokalen men ljudteknikerna har lärt sig sina grejer bra och allt går rätt smidigt till.
– De är duktiga, allt låter fint, vi är nöjda och de kommer bli bra säger Marcus Garbom medlem i bandet som efter soundcheckningen avger ett glädjetjut.
Vill ni se och höra hur resultatet blir skynda er till Black Box. 19.00 ikväll sätter alltså hardcore/metal bandet "Beneath My Feet" igång och spelar!

Therése Persson

Kriget som aldrig tar slut

Ända sedan 1984 när den första macintoshen skådade dagens ljus har det pågått ett ordkrig mellan inbitna PC-nördar och ännu mer fanatiska mac-extremister som fortfarande, 25 år senare försöker bekämpa varandra med ett tämligen verkningslöst vapen: övertalning.

"PC-datorer får bara massa virus och felmeddelanden", "Det går inte att spela spel på mac!!" Listan på argument mellan de två operativsystemen kan göras hur lång som helst. Det är nog få saker som har diskuterats så flitigt som vad som är bäst mellan Windows och Mac OS? Och det räcker tydligen inte med att ha "rätt", man måste även hacka på de som har "fel" också. Det är som två kulturer som möts på internet och fyller bloggar och forum till bredden med sina argument om vad som är bäst. Lyckas de inte övertala varandra konstaterar de bara att den andra parten är dum i huvudet. Och vad är egentligen bäst? Jag skulle personligen säga att det helt och hållet är ett ideologiskt val, eller i mac-användarnas fall nästan en fråga om religion, och olika religioner har ju sällan gått hand i hand. Så så länge de båda operativsystemen finns på marknaden så kommer den eviga kampen att fortsätta.

Testa dig vilken sida du står på. Svara på 8 frågor och du får veta om du är en Mac eller en PC

http://www.quizsoup.com/take-quiz.php?quizid=1242303573680110&

Adam Schatzl

En provklippning, tack!

I slutet av det tredje året på frisörutbildningen får eleverna chansen att göra ett gesällprov. Provet innehåller 10 delmoment som delas upp på två dagar, och ett godkänt prov ger eleven bland annat ett bevis på en färdig frisörutbildning. I helgen hölls gesällprovet i Furuhedsskolan i Kalix.

Delmomenten i gesällprovet bedöms av en jury. I Kalix hette juryn Ingela Sandström och Ann-Sofie Patomella, båda frisörer med en grundutbildning i Luleå. De bedömer de färdiga frisyrerna i ett rum där de ser på frisyren från alla håll och vinklar. Några av delmomenten som bedöms är herr- och damklippning, bröllopsuppsättning, färgning och permanent.
– Jag bedömde eleverna i Luleå förra året, då var det bara en tredjedel som klarade provet, säger Ann-Sofie Patomella.
Ingela Sandström flikar in:
– Igår var vi i Luleå och bedömde, där var det bara en av tolv som inte klarade det. Av det vi sett hittills finns det goda förutsättningar för att många här (läs: i Kalix) klarar provet i år.
Modellerna som blir klippta och hjälper eleverna att kunna utföra sitt prov, handplockas av eleverna själva. Det är ofta vänner eller bekanta som de klippt tidigare.


Ingela Sandström och Ann-Sofie Patomella bedömer gesällprovet i Kalix.

Utbildningen i Kalix har endast funnits i tre år, därför är årets gesällprovtagare de första som gör provet på frisörutbildningen. I klassen går det 14 tjejer, varav 11 gör provet i helgen. De tre elever som inte gör provet nu väljer att göra det i höst för att få mer erfarenhet under sommaren.
Johanna Rönnqvist, lärare på Furuhedsskolans frisörutbildning och mentor för den provtagande klassen, berättar om gesällprovet:
– De som blir godkända får ett yrkesbevis. Vanligt betyg får de ändå, men beviset gör bland annat att de får en bättre lön när de kommer ut.

Sanna Längvik

Pitespalten testar sommarlekar

Snart är sommaren här på riktigt och Pitespalten passade på att testa spel/lekar som hör sommaren till.

Kubb

+ Nästan alla kan vara med. En favorit på sommarkvällen.

– Bökigt att ta med sig om man inte har bil.

Betyg:

Vattenkrig

+ Barnet i dig kommer fram. En varm sommardag är det dessutom skönt att bli lite avkyld.
– Risk för att det blir blött inomhus också.
Betyg:

Krocket

+ Skadeglädjen är enorm, vinnarinstinkten träder fram.
– Tar en stund att sätta upp bana, och en stund att ta ner den.
Betyg:

Frisbee

+ Variation, finns i både golf- och lagvariant. Dessutom är det roande att bara kasta med en vän. Billigt!
– Golf- och lagvarianten kräver spelplan. Att bara stå och kasta kan bli trist i längden
Betyg:

Fotboll

+ Allt som behövs är en fotboll och en spelplan.
– För ha så roligt som möjligt måste du ha en gräsplan, mål, spelare och målvakter också.
Betyg:

Brännboll
+ Nostalgiresa till idrottslektionerna i grundskolan.
– Kan vara svårt att få ihop tillräckligt med folk.
Betyg:

Boule
+ Enkelt. Alla utom de allra yngsta kan vara med. Men se upp, mormor kan spöa skiten ur dig! – Hittar inga uppenbara, men kan bli ganska trist i längden.
Betyg:

Jätteplockepinn
+ Svårt att hitta något, man får vara utomhus?!

– Inte alls kul, spela den lilla varianten om du nu ska spela.
Betyg:

Badminton

+ Bra motion. Alltid kul med tävlingsmoment.
– Nät är kul att ha, men jobbigt att sätta upp och ta ner.
Betyg:

Strandtennis

+ Enkelt. Nära till ett svalkande dopp då det blir för varmt. Eller varför inte spela i vattnet?

– Du behöver en strand, det hittar du inte överallt.
Betyg:

Volleyboll

+ Ger en oerhörd sommarkänsla med sand mellan tårna. Roligt.

– Du måste ha en plan, det är ganska tråkigt att bara stå och passa med en volleyboll.

Betyg:

Minigolf
+ Även om det är roligare med sällskap kan du faktiskt spela ensam.
– Kostar en slant. Finns inte alltid i närheten. Dåligt underhåll på många banor, titta efter småstenar innan du slår.

Betyg:

Studsmatta
+ Bra träning om du studsar en stund.
– Kan vara farligt om ni är flera som studsar samtidigt. Mattan kostar dessutom en del.
Betyg:

Streetbasket
+ Enkelt, kan vara kul att bara stå och skjuta själv. Roligare med två dock.
– Du bör ha en basketkorg, och det har man inte i bakfickan alla gånger.
Betyg:

Robin Lundin

"The Big Four"

Varje år är fyra länder förutom det vinnande bidraget direktkvalificerade till nästa års final av Eurovision Song Contest. Är de bättre än alla andra? Varför ska just de särbehandlades?

”The Big Four” är alltså betäckningen på de fyra ”största” länderna i Eurovision Song Contest. Dessa länder är de som bidrar med mest pengar till tävlingen.

Det hela började när Tyskland inte klarade av att kvalificera sig till Eurovision Song Contest 1996. Då införde man från 1998 en regel om att de länder som bidrar med mest pengar till Europeriska Radio-och TV-unionen alltid ska få vara med och tävla oavsett placering i tävlingen. De fyra länderna har blivit kända som ”the big four” och de är Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Spanien.

Det kan tyckas väldigt orättvist, att de får tävla kommande år även om de kanske hamnar sist i finalen. Men man måste också tänka på att  utan dessa länder skulle kanske inte Eurovision Song Contest kunna genomföras. De här länderna ger varje år stora summor pengar så utan deras insatts skulle de andra länderna bli tvungna att ge mycket mera. Något som många inte har möjlighet till.

Therése Persson